Logart Rally - DM - Piteå

- Det är mycke Rally nu! Säsongen är igång på allvar.

Med Bäversvängen i färskt minne och viss tillförsikt åkte vi upp mot Piteå på lördagmorgon. Väderleksrapporten pratade om snökaos i Sverige och kallt i Norrland. Vinter; med andra ord!

Tre gånger tidigare hade jag stått på startlinje till en DM tävling tillsammans med Mats, utan att passera mållinjen. Än det ena än det andra hade strulat. Min rutin att läsa noter sträckte sig till några sträckor i Luleå, ett par i Vännäs - under 2005 - och knappt två sträckor i Morjärv, två helger tidigare.

Efter den vanliga - eviga - väntan drog vi iväg som startnummer 61 mot första SS.


Blåsmark. Smal kurvig skogsbilväg, med gupp och kinks på var och varannan rad i noterna.
Redan på tredje raden kunde tävlingen ha fått en katastrofal start.
! KH+Lg 80
Mats laddade. Vi hamnade i ett spår som drog bilen rakt in i snödrivan, men tack och lov inte så djupt att vi behövde ut och skotta. En svordom, lite gnet och så var vi iväg igen.
Notläsningen gick verkligen si så där! Tappade bort mig två-tre gånger och när vi väl passerade mållinjen, 6,21 km senare, trodde vi att det redan var kört.
- Vilken skitstart, sa Mats innan vi lämnat in tidkortet i TK-bilen.
- Hur ser det ut, frågade jag killen i TK-bilen.
- Det har gått fort för er, tyckte jag att han sa, men vi tvivlade starkt på detta.
- Det kan inte ha gått fort om man nästan stannat i en snödriva, och tappat noterna på var och varannan sida. Omöjligt.

Svensbyn. En 6,63 km lång sträcka, som startade både trångt och guppigt, men med en bred och snabb avslutning.
Jag hade svårt att hitta rytmen i noterna och tappade bort mig ett par gånger. På grund av detta kändes allt lite kantigt, och vi var båda skeptiska när vi kom i mål.
Hade det gått tillräckligt fort eller hade vi tappat ytterliggare - som vi trodde - till "Gazellerna"; Johansson från Morjärvs MS och Jonsson från Lycksele?


Bergsviken. En snabb och rytmisk skogsbilväg. För första gången under dagen kändes det riktigt bra. Vi kom in i en skön rytm i både körning och notläsning.

När vi korsade mållinjen på fjärde stäckan - Jävre - sa vi nästan i mun på varandra.
- Det var en skön sträcka.
12,75 km snabb skogsbilväg med mycket härliga snabba kurvor. En fröjd att åka igenom. Bra underlag och vi hade rytmen hela sträckan igenom. Några hästar till under huven och det hade kunnat gå riktigt fort här.

Tre sträckor kvar. (Samma som SS1, 2 och 3.) Vägarna var rejält slitna när vi drog iväg. Bromsarna började strula vilket gjorde att det inte gick att ladda ur allt. Vi var långsammare på samtliga tre avslutande sträckor, jämfört med första vändan.
Hur vi låg till, i förhållande till resten, hade vi ingen anning om.
Vi hade sett Etting sitta på huven tillsammans med sin kartläsare efter SS2. Ett antal bilar i diket och en och annan snödriva som fått sig en kyss längs sträckorna, men hur vi låg till hade vi svårt att bedöma. Någon sa, på sista service, att vi låg bra till, men vi försökt fokusera på att ta oss i mål; att avsluta en DM tävling helt enkelt.

Efter 54,61 km SS totalt och 94 km Trpt, klev vi ur bilen vid Logart i Piteå. För mig var det första gången, i ett DM sammanhang, som jag fick lämna in tidkortet och när tiderna började radas upp insåg vi snabbt att det gått riktigt fort.

Vi vann klassen. Vi kom femma totalt och på SS2 var vi snabbast av alla och på SS1 tredje snabbast! Mycket angenämt!

Mats Ulander Motorsport tackar Piteå MS för en bra arrangerad DM tävling och vi gratulerar hemmaföraren Brage Lundmark med kartläsare till total segern.

Christofer

63% av rösterna!

Årets Idrottsman 2005 och Jerringpriset 2005 gick till den sexfaldige världsmästare i speedway Tony Rickardsson!


Med 63% av svenska folkets röster satt han nytt Jerring-rekord!

Christofer

PS: Bilderna är från Depå Grande, januari 2005, där han tillsammans med Magnus Mellqvist testade inför Rally-säsongen 2005. DS

Bäversvängen - Äntligen!

- Ni är 10 sekunder efter, sa killen i TK-bilen efter SS 1.

Förbryllade och lite stressade tog vi oss till första service. Kunde det vara möjligt? Brännlandsåsen - Norrlands stolthet - hade känts riktigt bra. Inga missöden, och tiden 3.18 var ju riktigt snabb. Vem kunde ha kört 10 sekunder snabbare? Etting? Åberg? Väl framme på service fråga vi runt och insåg rätt snabbt att vi fått helt fel information. Vi var helt enkelt snabbast efter första sträckan och vi kunde koncentrera oss på fortsättningen.

Balfors. 5,20 km riktigt snabb byväg. Snabbast igen. Bra start på Bäversvängen, men hela tiden lite på spänn. Inga missljud? Hur känns bilen? Håller det här ihop idag?

Nytorp. 6,4 km. Mats "hemma" sträcka! Snabb inledningsvis och bökig mot slutet, med branta backar. Snabbast igen.

Näsland. 3.15 km och Högland 5,85 km. Återigen snabbast på båda sträckorna. En sträcka kvar.

På med extra-ljus och iväg mot avslutande 4,8 km.
Högland hade varit stygg mot frambromsarna, varje gång Mats trampade på bromsen stack baken iväg.

- Alltid ska det va nått. Det är bara att åka igenom sista sträckan och ta oss i mål, sa Mats.

Brännlandsåsen bakvägen. Nervösa att bromsarna skulle ställa till det, men gott folk; Mats Ulander Motorsport korsar mållinjen som vinnare!
Snabbast på samtliga sträckor, utom sista.

Efter tävlingar, som slutat i förtvivlan och timmar i garaget, tog vi oss i mål och dessutom som vinnare före DM-mästaren Krister Etting, VMK och Magnus Åberg, Umeå Södra MS. (Se resultatlista.)

Underbart! En lättnad och en bra upptakt inför nästa helgs fortsatta DM i Piteå.

Mats Ulander Motorsport tackar för en bra arrangerad tävling med härliga sträckor på bra vägar, publiken och framförallt ett bra motstånd.

Christofer

Istappen - Morjärv

Lördag den 7 januari 2006. Rally DM-premiären för Övre Norra.

I torsdags var nya dämpare på plats och vi "värmde upp" några vändor utanför garaget i Bjurholm. Allt kändes mycket bra och det var bara att rulla upp Golfen på trailern och åke de 42 milen upp till Morjärv.

Som arrangör för Istappen stod Morjärvs MS med ett 40-tal bilar på startlinjen. Två SS sträckor som skulle köras två gånger; Kamlunge (5,2 km) och Langaträsk (9,08 km).


Kamlunge. En smal, snabb skogsbilväg med många rejäla lyft, stridsvagnshinder och chikan.
Det gick fort! Vi fastnade lite i utgången på chikanen och håll på att slå över i sista lyftet, 120 meter från mål, då jag var sen med noterna annars kändes det riktigt bra.

En kort transportsträck till nästa sträcka.

Langaträsk. En smal, guppig skogsbilväg, framförallt inledningsvis, bitvis snabb. Sträckan var förlängd ett par kilometer över en trampad myr där vägen var mycket dålig.
Det låg bilar till höger och vänster, under de första kilometrarna, men inga större problem att passera. Efter drygt 9 kilometer - efter en chikan - kom en lång raksträcka på 650 meter där vi toppade 163 km/h i slutet innan en vinkel höger.
Mats gick ner på ettan, drog lätt i handbromsen och klev på igen...
Ettan. Ingenting hände. Tvåan. Ingenting hände. Drivaxeln trasig och slut på Istappen för Mats Ulander Motorsport!

42 mil hem och ladda inför Bäversvängen den 14 januari, utanför Bjurholm.

Säsongen 2006 började som 2005 slutade med en bruten tävling, men nu vänder det!
Vi är fylld av förhoppning om att oturen vänder redan nästa helg.

Christofer

(Grattis till Peter Johansson, Morjärvs MS, som vann med 14 sekunder före Tobias Forsman, Skellefteå MS. På Hapasari-Niemi Motorsport finns häftiga bilder och resultat från Istappen.)

Sharm el-Sheikh

Natten mellan den 22 och 23 juli 2005 exploderade tre stycken bilbomber i Sharm el-Sheikh och Na´ama Bay i Egypten. 88 människor fick sätta livet till och över 200 personer skadades. Terrorn hade återigen tagit ett grepp om världen.

När vi den 23 december landar på Ras Nusrani International Airport, i utkanten av Sharm el-Skeikh - ganska exakt fem månader efter attentatet - känns sommarens tragiska händelse väldigt avlägsen.
Bussarna som lotsar turister från flygplatsen till hotellen är fullsatta, trafiken längs Peace Road är intensiv och samtalen som omringar oss handlar om vilken vik man ska snorkla i, vilken restaurang man bör beöka, vilka platser man måste åka till och hur julhelgen ska firas, snarare än rädslan för nya attentat eller vad som hände i juli 2005. Som ett sätt att trotsa terrorn.


Vi checkar in på Gardenia Plaza Resort; ett stenkast från flygplatsen. Ett sista-minuten-ospecificerat-resort som har allt som behövs för en veckas flykt från julgran och julskinka. Vi packar upp och andas ut i en mycket behaglig torr värme. Det är bara en dryg vecka sedan Tina kom hem från sina fem veckor i Vietnam och vi tittar på varandra och önskar oss en riktigt God Jul!

Med hjälp av ett par snabbt införskaffade kartor och guideböcker planerar vi julhelgen och mellandagarna. Det kommer att handla om snorkling och vi hoppar in i en Taxi och åker några kilometer till Sharm el-Sheikh för att käka middag. Glada och fyllda av resandets spänning.


Det tar ungefär tio minuter att gå från Gardenia Plaza Resort ner till Röda Havet, och den vik som "tillhör" hotellet; Shark´s Bay.
Här kom vi att tillbringa större delen av vår tid i Egypten.


Vi köper varsin snorkel och cyklop, hittar några solstolar, avfärdar vänligt några försäljare och promenerar ut på bryggan, som tar en till korallrevets sluttning, ut i havet.

Spänd av förväntan hoppar jag i först. Jag försöker få mina "grejer" på plats och medans jag trampar vatten och försöker kränga cyklopet rätt börjar en rysk tjej (en halvmeter ifrån mig) att flaxa med armarna och skrika på ryska. Hon vräker sig upp på bryggan och pekar mot mig; eller snarare mot "någonting" under mig.
Jag lyckas få på mig mitt cyklop och tittar ner i det kristallklara vattnet.

- Fan, vilken stor fisk. Den där slukar mig i en tugga, tänker jag och tre sekunder senare står jag på bryggan och petar lite förstrött på snorkeln. Ludvig har hoppat i från en annan del av bryggan och jag ropar åt honom att kolla.
- Vad fan är det som simmar omkring därnere?
Några sekunder senare står han vid min sida!

Det visade sig vara den ofarliga Napoleonfisken, som blir ca 230 cm lång, som svepte förbi under mig. Icke desto mindre blev det en mycket spännande start på en veckas snorkling i Röda Havet.

Samma dag bokade vi in en heldags båttur till Ras Mohammed National Park.

Julafton 2005. Upp tidigt och hämtade vid hotellet på väg mot nya marina äventyr. Framför oss väntar en hel dags snorkling vid tre olika korallrev; Yolanda Reef, Ras Um el Sid och Tower Club. Vi möts av underbar korall, mängder av fiskar i ett vatten där sikten är fantastisk. Det blåser kalla vindar när vi är på båten - det är ju ändå julafton - men väl i det salta vattnet, så är vi fullständigt uppslukade av vad vi möter och ser.


Dagens färgupplevelser inramas av att Ludvig bjuder familjen på en fulländad libanesisk julmiddag i Na´ama Bay. Allt som ett kolgrillat lamm kan erbjuda!


Coloured Canyon, Nuweiba och Dahab stod på schemat för juldagen.
I två stycken Toyota Land Crusier begav vi oss - 10 stycken nyfikna turister - ut i Sinai öknen tidigt på morgonen. Målet för heldagsturen var Coloured Canyon.


(Läs mer här.)
Ett landskap som får blicken att tappa focus. Avstånden upplöses och sand är det som återstår.


Alla som varit i Egypten vet vad orden att åka Taxi innebär!
Det är med livet som insats man sätter sig i en Taxibil i Egypten.
- Full fart in i evigheten; skulle man kunna säga.


För att toppa denna känsla av fart, fläkt och spänning åkte jag och Ludvig till Ghibli Raceway, en eftermiddag i mellandagarna, för att prova på deras Go-Cart bana. En bana som bla F1-förarna Schumacher, Coulthard och Webber provat på före oss.

Efter femton minuters Qual så stod undertecknad i Pole-Position, medans Ludvig startade i ruta två - vi var totalt 10 stycken på banan.
Sprängfylld av själförtroende placerade jag min Cart i första rutan, men loppet gick inte som jag hade hoppats!
Min kärra reagerade knappt när den gröna lampan tändes och redan i första kurvan var jag omkörd av en kille som gick under namnet "George" och av Ludvig. Jag blev smått frustrerad och snurrade lätt i första hårnålen - troligen kalla däck - och föll ytterliggare en placering (Brian). Några varv senare blev jag knuffad av en varavad förare (Frances), jag snurrade och när målflaggan viftades låg jag på femte plats. Bedrövligt!
Ludvig lyckades dock behålla sin andra plats och var givetvis mycket nöjd med sitt lopp.

Vårt år avslutades med en veckas varmt vatten, en molnfri himmel och en närhet till naturen som vi vill försöka bära med oss in i 2006.

Christofer

Ny MUM sida!

Med knappt tre veckor kvar till Rally-DM premiär i Morjärv - lördag den 7 januari 2006 - så släpper Mats Ulander Motorsport sin nya hemsida.

Under vintern kan Ni följa med i vår framfart i Norr- och Västerbottens skogarna.

Christofer

En framtida mötesplats och vilobänk

- Oj, oj, oj vad jag har varit trött, och är väl egentligen fortfarande.

Igår - läs fredag - blev allting klart. Plötsligt, när allt var på plats bestämde jag mig för att inte sandpappra nåt mer; jag tyckte det kunde räcka. Det blev faktiskt skitbra!

Platsen är förvisso bedrövlig, har försökt få dem att röja runt skulpturen och fixa till marken, men det verkar som jag får lov att glömma såna tankar. Jag tänker inte hänga läpp för det. Detta är inte den permanenta placeringen heller, en ny gigantisk
skulpturpark är under uppbyggnad och där kommer det att se annorlunda ut - hoppas jag.

Skulpturen är i alla fall jättebra och många gillar den. Jag tror den kommer att bli en framtida mötesplats och vilobänk. Den har redan använts på det viset. Jag har också förklarat för ledningen att jag vill att den används och därfor får en sådan placering i framtiden.


Det är lustigt, vietnameserna har tagit till sig skulpturen väldigt omedelbart. Nu har också de andra förstått att det är ett bra verk. Ett äldre amerikanskt skulptur par åkte hem häromdan (de driver själva symposier och liknande), men jag har inte pratat speciellt mycket med dem, men de kom fram och tackade för mitt arbete och sa att de var imponerade. Jag tror många från början undrade på vilken nivå jag befann mig, men det har definitivt ändrats.

Idag har vi haft signing ceremony på förmiddan. Trodde man skulle kunna vila lite, men icke det inte. Därefter var det brölloppslunch. På eftermiddgan åkte jag in och hämtade min nysydda Ao Dai. Den är jättefin och sitter perfekt. Jag ska ha den på avslutningen imorgon.

Tina

An Giang Hallmark II

Under de senast fyra dagarna har min kontakt med Tina varit ytterst sporadisk. Några korta sms om sakernas tillstånd är all information jag fått. Sammanfattningsvis kan jag berätta att hennes marmor skulptur är klar!

Igår var sista dagen att arbeta på skulpturerna innan dessa skulle fraktas från "lagret" till själva utställningsplatsen. Tina jobbade givetvis fram till sista minuten och gott folk: Hon blev färdig!

Hennes händer är tydligen totalt söndertrasade - vad det innebär i detalj vet jag inte - men hon var mycket nöjd med resultatet.

"Chefen", för hela seminariet, har som bekant - se tidigare inlägg - anklagat Tina för att bla "abuse the stone", har bytt fot. Han är sedan några dagar tillbaka på ett strålande humör och gör tummen upp varje gång han passerar henne. Flera av arbetarna på "lagret" följer hans gest och visar sin tydliga uppskattning av hennes verk.

(Jag har fortfarande inte sett en enda bild av vad Tina ägnat sig åt under de senaste fyra veckorna!)

Hon berättar vidare, genom sina korta sms, att hon deltagit i någon form av samtalsprogram i TV!?
Om jag tolkar henne rätt - och utifrån min kunskap om Vietnamesisk TV-produktion - så kan det handla om Vietnams motsvarighet till Hyllands Hörna. Fast i färg. Jag återkommer i frågan.

På lördag är det öppning av utställningen An Giang Hallmark II. Innan dess har säkert saker och ting klarnat beträffande titel, placering, övriga deltagares bidrag etc etc.

Christofer

Rallar-Kören

- Botniabanan.
- Botniabanan som kaviartub!

Med dessa rader inleder Gunnar Sundgren talstycket 250 km/h för solist och kör. Det är Botniabanans årliga julfest som drar igång, och i år firas den i restaurang REX lokaler, Rådhuset, i Umeå.

Talstycket 250 km/h är skrivet av Tina som en del av KRU projektet som löpt under hösten, och ikväll var det alltså uruppförande av talstycket.
I den fullsatta salen (175 gäster) framförde Rallar-Kören - dvs personal på Botniabanans kontor i Umeå - med full inlevelse talstycket. En lång applåd följde och julfesten var igång!

Rallar-Kören består av: Gunnar Sundgren (solist), Anita Wennström, Inga-Lill Westberg, Torkel Rantatalo, Fredrik Bergner, Camilla Wolfwatz, Elisabeth Sinclair & Mats Öster.

Christofer (som tagit hand om projektet i slutfasen då Tina varit i Vietnam)

KRUsningar & konst

Onsdagen den 7 december annordnas ett offentligt samtal omkring projekten Två Torg med Christofer Fredriksson och Mikael Åberg och Himmelska fridens torg i Holmsund med Karin Laaja och Mattias Olofsson. Samtalsledare var Lars Sahlin, konstintendent, Umeå kommun.

Inledningsvis presenterade Lars Sahlin de två projekten; vilka förutsättningarna varit samt vilka konstnärer som bjudits in för att arbetat med respektive projekt.

Karin Laaja började med att presentera sitt skissförslag till planlösning av Himmelska fridens torg, sedan fortsatte Mattias Olofsson med att berätta om sin idé om konstnärlig miljögestaltning i form av skulpturgruppen Figures of People. Därefter presenterade jag mitt arbete omkring Två Torg och avslutningsvis redovisade Mikael Åberg sina skisser och tankar omkring samma torg; Möjligheternas Torg i Skellefteå och Järnvägstorget i Umeå.
(Se bilder och utförligare presentation av projekten på KRUs hemsida.)

Efter presentationen var det öppet för diskussion och kommentarer.
Ett 20-tal personer hade samlats i Tonsalen, Umeå Folkets Hus, och diskussionen kom snabbt igång. Efter ett antal inledande frågor omkring våra arbeten kom samtalet därefter delvis att handla om hur offentlig konst på torg underhålls. Eller snarare: Om bristen på underhåll.

Umeå kommuns stadsarkitekt, Olle Forsgren, redogjord dels för vilka instanser och personer som är inblandade i stadsplanering, dels berättade han om sina tankar och funderingar kring Torg-projekten, men även andra projekt inom ramen för KRU. Han kritiserade bla delar av projekten för att "inte ha kommit så långt som de borde" och han undrade huruvida konstnärer var "villiga" att samarbeta med designers, arkitekter och stadsplanerare.

Den frågan bär vi konstnärer med oss!

Christofer

Notskrivare sökes.

Om lite drygt en månad drar DM:et i Rally igång för Övre Norrland. Totalt kommer sju deltävlingar att köras - på 10 veckor! Fyra stycken i Norrbotten och tre tävlingar i Västerbotten.

CO-Driverns uppgift är att på bästa möjliga sätt "berätta" för föraren om hur vägen ser ut. Detta gör Co-Drivern på bästa sätt utifrån Noter. Noterna beskriver vägen på ett detaljerat sätt, vilket underlättar för föraren att planera körningen; både vad gäller hastighet men också ur säkerhetsynpunkt. Till tävlingar där det inte finns Noter använder kartläsaren Roadbook. I Roadbooken står endast vägbyten och varnigar. Resten ligger i förarens händer och tankeförmåga att beräkna hur kurvorna kommer och vart gränserna går.
Skillnaden mellan Noter och Roadbook är följaktligen milsvid!

Robert Niemi, har tillsammans med Jenny Hapasari-Niemi, under de senaste åren skrivit Noter till tävlingar arrangerade av - framförallt - Övre Norra Bilsportförbundet (ÖNBF). Men så icke i år; pga tidsbrist.

ÖNBF söker därför en rutinerad förare/CO-Driver i distriktet, som inte tävlar men som kan tänka sig att ta på sig uppgiften.

Jag tror att varje CO-Driver - och förare - i Norrland önskar och hoppas att denna situation som uppstått ska lösa sig. Att det finns Noter att kvittera ut vid samtliga DM tävlingar under 2006.

Christofer

Öppningar och namnbyte.

Utställningen KRUsningar och konst redovisar projektet KRU - Konstnärlig Regional Utveckling. Utställningen arrangeras av Västerbottens Konstförening och i lördags den 3 december var det vernissage. Ordförande för Konstföreningen Lars Flodström och länskonstnären Gunilla Samberg öpnnade utställningen som kommer att pågå till och med den 18 december i Tonsalen, Umeå Folkets Hus. Ett program med olika föreläsningar och samtal kommer att hållas mellan 6-18/12 2005.
Tina deltar i utställningen med en modell och en presentation av ett tänkt Resecentrum i Nordmaling. Jag presenterar mina tankar omkring Två Torg.








Galleri Stefan Andersson har gått i graven, och Galleri Andersson Sandström har fötts!

I samband med 25-års jubilet - i lördags - passade våra gallerister på att byta namn på galleriet. Ett konstverk (se bild) av The Art Guys sattes i brand och en spotlight tändes på det nya namnet. Performancegruppen Decay Pitch framförde delar ur Kurt Schwitters fantastiska Ursonat.
Samtidigt även vernissage i galleriets Showroom med "Nordens längsta konstnär", målaren John Körner (2.07m).
Middag, dans och fest. Grattis Sara & Stefan!

Christofer

"Made in China"

Det har inte blivit så mycket tid över för skrivande de sista dagarna. Arbete.

Om inte nätet funkar på hotellet hinner jag ingen annanstans. Jag måste finnas på plats hela tiden, men nu är hela första högtalaren färdig. Eller rättare sagt; nu återstår bara en massa helvetes-putsande på den och det gör jag. Stånk och stön!

Intresset för min skulptur har verkligen börjat svänga. Nu i kväll kom bla en av de vietnamesiska skulptörerna fram till mig och storgarvade. Han tyckte att jag skulle göra ett helt PA-system, något som jag själv redan har tänkt på. Sedan föreslog han att jag skulle döpa verket till Made in China. Han skrattade sa han höll på att ramla omkull. Jag tänker absolut överväga förslaget!

Annars heter verket hittintills Copy silence, copy sound.

Vietnam gjorde precis sitt andra mål mot Malaysia i fotboll, i SeaGames. Jublet vet inga gränser!

Helvetes-myggorna klättrar över bildskärmen och påminner mig om nattens hysteriska kliande. Har aldrig sett så mycket mygg förut. När jag sprayar i rummet blir allt alldeles svart av de döda äcklena!

Tina

(Vietnam vann med 2-1.)

KRU, Krikeviken & VMK

Onsdagen den 30 november 2005.

Efter lunch drog slutseminariet för KRU-projektet igång i Studion, Umeå Folkets Hus.

78 anmälda till seminariet, varav ett 50-tal personer var på plats. Konstnärer, representanter från kommun och landsting och personer som på ett eller annat sätt varit involverade i satsningen KRU.

Under några timmar presenterades ett urval av de projekt som drivits under 2005; Atte Öhrnell, Kent Andersson, Mats Caldeborg, Karin Wisvall-Millgård, Ludwig Franzén, Christina Västerbo, Eva Söderström, Gunilla Åsberg och Knutte Wester.
Överlag var det mycket bra presentationer av spännande projekt som redovisades.

Till min stora förvåning förekom även vår sommarstuga - i Krikeviken - i en av presentationerna. Konstnären Karin Wisvall-Millgårds projekt Upphöjt lugn i pulsens mitt, i samarbete med Vägverket Region Norr.
Karin har utformat ett förslag till rastplatser i Rödviken, Nordmaling, som delvis bygger på formen av ett fyrtorn. I hennes resonemang omkring "fyrtorn", så nämnde hon bla vårt sommarställe på Krikeudde som fram till 1928 fungerade som fyrplats i Nordmalingsfjärden.

Numera är "fyren" på Krikeudde ett sommarställe för familjen Fredriksson, men fungerar fortfarande som ett upplyst ställe!

På lördag den 3 december kl 12-16 är det vernissage på utställningen KRUsningar och konst i Tonsalen, Umeå Folkets Hus, där samtliga KRU projekt presenteras.









Pengfors Motorstadion.
Det är en dryg månad kvar tills Rally-säsongen 2006 drar igång, och som värd för två av vinterns tävlingar står Vännäs Motorklubb.
Bäversvängen den 14 januari och SuperCupen den 25 februari.

Klubbmötet ikväll kom till stora delar att handla om dessa två arrangemang: Vem gör vad? Vart händer vad? Vem plogar vägarna? Hur blir det med mediabevakningen? Har vi funktionärer? Serveringen? Etc etc.

Roland "Mikro" Åström - som är en av eldsjälarna i VMK - gick under mötet även igenom nya regler inför 2006 - varav ett par berör mig, i egenskap av CO-Driver.
Hur och vart en eventuell Varningstriangel ska placeras - en syssla man helst inte vill ägna sig åt under en tävling!
(Se bild. Foto: Tomas Kerslow)

Christofer

Fantastisk söndag i Mekong!

Gårdagen; söndag i Mekong.

Klockan 8 stack jag iväg med min cyclo-kille, som vi hade gjort upp. Två andra skulptörer från symposiet hakade också på i varsin cyclo.
Först tog vi färjan över till en Cham minority by. Samma by som vi - jag, Christofer och Ludvig - var i för tio år sedan och den såg exakt likadant ut!

När vi var klara frågade Kan - min cyclokille - om jag ville åka hem till hans morfar och jag svarade självklart ja. Det blev ytterligare två mil ut på landet. Vi var fullständigt på vischan. Otroligt grönt och vackert.


På vägen stannade vi och handlade fisk, grönsaker och kryddor på en markand.


Kans morfar är 101 år gammal! Han låg på en bädd invid verandan och sov när vi kom - vi kom helt oanonnserat, men det gjorde självklart ingen skillnad. Här är ju folk så underbart avslappnade. Morfars dotter tog hand om oss och bjöd på kaffe. Hon var "bara" 83 år! Fantastiskt vacker, med varannan tand i guld. Hon visade mig runt, klappade mig och ville att jag skulle hålla på hennes krumma rygg för hon hade så ont. Döttrarna till henne tog hand om maten vi köpt på vägen och lagade till den under tiden jag höll mina händer på "dotterns" rygg.

Efter en stund vaknade morfar och satte sig upp. Jag blev inkallad till honom och där satt han på huk intill sängen - vigare än vad jag är - i minst 15 minuter. De tog hand om honom och berättade om vårt besök. Han tog mina händer och småpratade en stund. Sedan satte han sig på sängkanten, la ett ben över det andra och kontemplerade. Det kändes mycket andaktsfullt att få sitta där med honom. Vilken stund!


Sedan var lunchen klar. Bord och pallar bars fram. Vi hade köpt två sorters fisk och de var helt fantastiskt goda. (Inte så där som det brukar kunna smaka i Mekong!)
Vi åt och njöt för fullt. Så underbart att kunna göra ett sånt här besök utan att känna sig i vägen eller konstig. Efteråt gick vi en promenad bland husen runt omkring. Köpte glass av "glass-gubben" som kom cyklande på stigen, tittade på trädgårdarna, blommorna, fåglar och människorna.

När klockan var halv tre insåg vi att det var dags att börja cykla hemmåt. Det var ungefär 3-4 mil tillbaka, så vi behövde lite tid. Vi tackade och tog farväl av alla i hemmet.

När vi kom ut på den asfalterade vägen bad jag Kan om att få skjutsa honom en bit, eftersom han är den speciella typ han är gick han med på det. Sen satt han där bak och ropade
- Hello, where do you come from?, till alla möjliga förbipasserande!
Det var jubel längs med vägen, kan man säga.

Väl framme vid färjan igen visade det sig att min klänning hade gått sönder där bak, pga av sadeln. Ännu mer skratt och en hel del kommentarer! Vi kom hem sent på kvällen; trötta men alldeles lyckliga.

Väl hemma visade det sig att en fest var planerad. Levande popmusik till middagen. En lättklädd sångerska och en upppiffad sångare! Volymen var så hög i att det var svårt att svälja maten. Från den ena kulturupplevelsen till den andra!

(En av vietnameserna drack nio flaskor vin under kvällen; själv! I morse var han upp och jobbade och såg ut som om ingenting hade hänt. Jag fattar ingenting!)

Till slut blev det en massa dansande och jag sporrades till att bjuda upp chefen som sett så sur ut på senaste tiden. Över mitt arbete. Jag dansade skiten ur honom - på ren svenska - och till slut var han tvungen att gå och sätta sig och vila. Om han är på bättre humör nu, eller inte, har jag ingen aning om. Han ser ut som vanligt; igen.

Nu måste jag sticka tillbaka till "lagret"! Jag har äntligen fått börja jobba själv, så det är bäst att vara där i tid!

Tina

"abuse the stone"

Lördag eftermiddag den 26 november.

Jag har legat förkyld i ett par dagar, men är på benen igen och nu är min assistent - Tien - sjuk, så egentligen händer inget speciellt. Sockeln, till mina "högtalare", har äntligen anlämnt och blivit omhändertagen så det enda jag gjort idag är att sitta och glo på medans de har borrat i timmar.

När väl sockeln är ute, och assistenten är frisk, kan jag börja hjälpa till med arbetet. Den är tillräckligt stor för att jobbas fler än en på. Jag hoppas i alla fall att få göra något! Det värsta är när man ska sitta där för syns skull; fullständigt meningslöst och energin går ur en.

Chefen gick just förbi, han ser så sur ut hela tiden. Han säger att jag "abuse the stone". Jag tror att han avskyr att jag bara sitter bredvid och tittar på medans jobbet görs, men det beror på att han avskyr mitt konstverket!

I övrigt är folk väldigt trevliga!

En ny stjärna dök upp häromdan. Ung, långt hår, stark, effektiv, preparerad med sina verktyg till tänderna. Tydligen åker han runt från symposium till symposium, ca 10 stycken om året! Han har som mål att placera en stenskulptur i alla världens länder. Tala om "abuse" av både sten och utrymme!

Ska gå bort till "lagret" nu för att checka läget och visa mig igen.

I morgon är det - kors i taket - inget planerat (förutom att en massa
konststuderande som kommer hit för att träffa oss). Så jag ska spendera hela dagen med "min" cyclo-kille. Vi ska träffas kl 8.00 och bland annat åka till en Cham Minority by. Det blir kul!

Tina

Skellefteå 22-23 nov

Vi kom till Skellefteå Konsthall klockan 16.00 på onsdag eftermiddag. Jag och mina två assistenter Anna Hillbom och Simon Eliasson.

I slutet av september åkte jag och Tina upp till Skellefteå för att titta närmare på de två rummen. Lägga upp riktlinjerna för vilken typ av utställning vi ville göra och höra förutsättningarna. Eftersom hängningstiden, visade sig vara ytterst begränsad - men rummen utmanande och lockande - var vi tvungna att noggrant avväga teknik och uttryck för att hinna färdigställa installationen. När sedan Tina blev inbjuden till att delta i skulptursymposiet i Vietnam, under samma tid som utställningen i Skellefteå skulle färdigställas, ökade kraven på val av tillvägagångsätt.

Under våren 2006 kommer vi att sätta upp ytterliggare ett drama av författaren och dramatikern Samuel Beckett och i samband med läsningen av textmaterialet till denna fann vi några rader som kom att ligga till grunden för det vi under de senaste 36 timmarna skapat i Skellefteå Konsthall (se Silver #2 från den 16 november).

Det är alltid en stor anspänning innan man ska göra väggmålningar eftersom det inte går att förutse alla eventuella hinder man kan stöta på såsom underlag, ljusinsläpp, materialåtgång, rummets ”verkliga” storlek osv.
Silver #2 var inget undantag!









Efter att ha scanna av rummet och dragit upp de första riktlinjerna för arbetet satte vi igång. Anna och Simon fick börja med att ta hand om förberedelse för ”horisonten” i det inre mindre rummet; maska och spackla för att underlätta inför själva tecknandet. I det andra rummet avgränsade jag vilka ytor jag skulle arbeta med - vissa förändringar var tvungna att göras utifrån ursprungsidén.
Vi kom sanbbt igång och redan efter ett par timmar började ”lugnet” lägga sig; det här kommer att fungera, det kommer att bli spännande och bra. Nu återstod bara arbetet!

Ett dygn senare var vi klara.
I det mindre rummet hade Anna och Simon tecknat en ”horisont”, med hårt grafitstift. En 17 cm hög och drygt 6 meter lång linje med en ståldjup svärta. Själv hade jag, under tiden, med grafitpulver blandat med vatten skapat fonder till horisonten - i det andra rummet.









Tack vare ovärderlig hjälp från Anna och Simon, lyckades vi sätta Silver #2 i tid och jag är oerhört lycklig över resultatet.

Christofer

Sam Mountain - Chau Doc

- Nu är jag tillbaka!

Ganska trött efter en evighetsdag från 04.30 till 19.00. Utflyktsdag.
Mycket buss och pagoder, och lite strand på eftermiddagen. Lite för många grejor inklämt på en dag, som borde vara avkopplande när man bara har en dag ledigt per vecka. Måste dessutom sitta och fylla i en massa "forms" ikväll - sånt där som de kräver. Berätta och motivera sitt konstverk osv.

Skulle egentligen behöva jobba med basen till "högtalarna", men jag orkar inte ikväll.

Vi bor vid Sam Mountain - Nui Sam - som ligger 5-6 km från stan Chau Doc. Det är också här alla pagoderna ligger.
Nedanför berget ligger den hysteriska pagoden Tay An Pagoda, ingen stillsam vacker sak, utan "slafs-turism". Därefter går det en lång raksträcka ända in till stan. Vi bor i början på denna. Det är ingen gullig plats precis!

Byggarbetsplats varvat med pagoder och diversehandel, några sjaskiga hotell och restauranger. Trafik jämt, jämt, jämt. Både motorcyklar, lastbilar och båtar på baksidan. Båtarna har tagit ett par timmars avbrott en natt sen jag kom hit, annars ligger de och pumpar upp sand och vatten som forslas bort till där vi jobbar. Stenarbetslägret omges av en sandöken (som tydligen blivit till under dessa veckor för det var vatten där när de andra kom). Där ska nytt land bli till för någon kommande business.

Det är aldrig tyst här - Hanoi är en dröm i jämförelse. Det är dammigt och stinker avgaser. Men det är Vietnam!

Hotellet är ett instängslat jätte-ställe som är en blandning av fint och statligt. Maten är fantastisk! Har inte fått en likadan rätt ännu någon gång, och då får vi minst fem olika rätter vid varje måltid! Även utflyktsmåltiderna har varit helt fantastiska.

Imorgon är man tillbaka till stenarna.

Tina

Stereo

- Trodde jag skulle ruttna över att tvingas jobba med sten.

Istället har massvis men nya skulptur/arkitektur idéer dykt upp.

Mina två "högtalare" - för det ska givetvis vara stereo - kommer så sakteliga. Igår pajade den ena stenen, eller den visade sig ha en spricka i sig. Det blev kalabalik för en stund och jag tror de tyckte det var pinsamt att jag endast gavs möjligheten att välja mellan två olika stenar, som i storleken är som de andras socklar!
När jag hade fått fundera en stund bestämde jag mig för att ingen ny sten behövde beställas. Jag går ner i format i stället, och nu tycker jag att det blir bättre. Men Tien, min assistentent, är helt förkrossad. Han tycker det här bara blir ett litet skit konstverk, inte alls något monument som alla andra deltagarna gör. Jag försöker peppa honom och förklarar att jag är nöjd och att ett bra konstverk inte har med storleken att göra. En stor sten kan vara skit eller bra, detsamma med en liten.
Idag har han blivit på bättre humör!

Har haft ont i halsen hela dagen, men jag tror det mest beror på allt stendamm vid arbetsplatsen, damm ute på vägarna plus alla avgaser både inne på arbetsplatsen och ute på gatan. Alla går omkring och hostar och harklar sig.


I morse gick jag upp 04.45.

Det var meningen att jag skulle gå upp på Sam Mountain tillsammans med en från gruppen, men han kom aldrig. Ville inte vandra iväg ensam i mörkret. Men vid halvsex tiden gick jag ut på gatan. Givetvis tog det väl ungefär fem sekunder innan jag hade fått lift med en motorcykel upp till toppen.

Såg solen komma genom dimmorna och molnen över risfälten. Vackert!

Ikväll måste jag lösa problemet med sockel/scen till "högtalarna".
Vill göra en mycket avlång och smal med "högtalarna" ute i varsin ände. Så att mellanrummet blir aktiverat. Men en så lång sten finns inte på plats, så nu gäller det att komma på nåt annat...

Tina

250 km/h

Talstycket heter 250km/h för solist och kör och framförs av Botniabanans kontor.

Ett rep till innan uruppförandet på REX den 8 december.

Partituret är skrivet av Tina, som en del av KRU-projektet, inom ramen för kulturdriven arbetsplatsutveckling.

Christofer