30 november 2005

KRU, Krikeviken & VMK










Onsdagen den 30 november 2005.

Efter lunch drog slutseminariet för KRU-projektet igång i Studion, Umeå Folkets Hus.

78 anmälda till seminariet, varav ett 50-tal personer var på plats. Konstnärer, representanter från kommun och landsting och personer som på ett eller annat sätt varit involverade i satsningen KRU.

Under några timmar presenterades ett urval av de projekt som drivits under 2005; Atte Öhrnell, Kent Andersson, Mats Caldeborg, Karin Wisvall-Millgård, Ludwig Franzén, Christina Västerbo, Eva Söderström, Gunilla Åsberg och Knutte Wester.
Överlag var det mycket bra presentationer av spännande projekt som redovisades.

Till min stora förvåning förekom även vår sommarstuga - i Krikeviken - i en av presentationerna. Konstnären Karin Wisvall-Millgårds projekt Upphöjt lugn i pulsens mitt, i samarbete med Vägverket Region Norr.
Karin har utformat ett förslag till rastplatser i Rödviken, Nordmaling, som delvis bygger på formen av ett fyrtorn. I hennes resonemang omkring "fyrtorn", så nämnde hon bla vårt sommarställe på Krikeudde som fram till 1928 fungerade som fyrplats i Nordmalingsfjärden.

Numera är "fyren" på Krikeudde ett sommarställe för familjen Fredriksson, men fungerar fortfarande som ett upplyst ställe!

På lördag den 3 december kl 12-16 är det vernissage på utställningen KRUsningar och konst i Tonsalen, Umeå Folkets Hus, där samtliga KRU projekt presenteras.









Pengfors Motorstadion.
Det är en dryg månad kvar tills Rally-säsongen 2006 drar igång, och som värd för två av vinterns tävlingar står Vännäs Motorklubb.
Bäversvängen den 14 januari och SuperCupen den 25 februari.

Klubbmötet ikväll kom till stora delar att handla om dessa två arrangemang: Vem gör vad? Vart händer vad? Vem plogar vägarna? Hur blir det med mediabevakningen? Har vi funktionärer? Serveringen? Etc etc.

Roland "Mikro" Åström - som är en av eldsjälarna i VMK - gick under mötet även igenom nya regler inför 2006 - varav ett par berör mig, i egenskap av CO-Driver.
Hur och vart en eventuell Varningstriangel ska placeras - en syssla man helst inte vill ägna sig åt under en tävling!
(Se bild. Foto: Tomas Kerslow)

Christofer

29 november 2005

Fantastisk söndag i Mekong!


Gårdagen; söndag i Mekong.

Klockan 8 stack jag iväg med min cyclo-kille, som vi hade gjort upp. Två andra skulptörer från symposiet hakade också på i varsin cyclo.
Först tog vi färjan över till en Cham minority by. Samma by som vi - jag, Christofer och Ludvig - var i för tio år sedan och den såg exakt likadant ut!

När vi var klara frågade Kan - min cyclokille - om jag ville åka hem till hans morfar och jag svarade självklart ja. Det blev ytterligare två mil ut på landet. Vi var fullständigt på vischan. Otroligt grönt och vackert.


På vägen stannade vi och handlade fisk, grönsaker och kryddor på en markand.


Kans morfar är 101 år gammal! Han låg på en bädd invid verandan och sov när vi kom - vi kom helt oanonnserat, men det gjorde självklart ingen skillnad. Här är ju folk så underbart avslappnade. Morfars dotter tog hand om oss och bjöd på kaffe. Hon var "bara" 83 år! Fantastiskt vacker, med varannan tand i guld. Hon visade mig runt, klappade mig och ville att jag skulle hålla på hennes krumma rygg för hon hade så ont. Döttrarna till henne tog hand om maten vi köpt på vägen och lagade till den under tiden jag höll mina händer på "dotterns" rygg.

Efter en stund vaknade morfar och satte sig upp. Jag blev inkallad till honom och där satt han på huk intill sängen - vigare än vad jag är - i minst 15 minuter. De tog hand om honom och berättade om vårt besök. Han tog mina händer och småpratade en stund. Sedan satte han sig på sängkanten, la ett ben över det andra och kontemplerade. Det kändes mycket andaktsfullt att få sitta där med honom. Vilken stund!


Sedan var lunchen klar. Bord och pallar bars fram. Vi hade köpt två sorters fisk och de var helt fantastiskt goda. (Inte så där som det brukar kunna smaka i Mekong!)
Vi åt och njöt för fullt. Så underbart att kunna göra ett sånt här besök utan att känna sig i vägen eller konstig. Efteråt gick vi en promenad bland husen runt omkring. Köpte glass av "glass-gubben" som kom cyklande på stigen, tittade på trädgårdarna, blommorna, fåglar och människorna.

När klockan var halv tre insåg vi att det var dags att börja cykla hemmåt. Det var ungefär 3-4 mil tillbaka, så vi behövde lite tid. Vi tackade och tog farväl av alla i hemmet.

När vi kom ut på den asfalterade vägen bad jag Kan om att få skjutsa honom en bit, eftersom han är den speciella typ han är gick han med på det. Sen satt han där bak och ropade
- Hello, where do you come from?, till alla möjliga förbipasserande!
Det var jubel längs med vägen, kan man säga.

Väl framme vid färjan igen visade det sig att min klänning hade gått sönder där bak, pga av sadeln. Ännu mer skratt och en hel del kommentarer! Vi kom hem sent på kvällen; trötta men alldeles lyckliga.

Väl hemma visade det sig att en fest var planerad. Levande popmusik till middagen. En lättklädd sångerska och en upppiffad sångare! Volymen var så hög i att det var svårt att svälja maten. Från den ena kulturupplevelsen till den andra!

(En av vietnameserna drack nio flaskor vin under kvällen; själv! I morse var han upp och jobbade och såg ut som om ingenting hade hänt. Jag fattar ingenting!)

Till slut blev det en massa dansande och jag sporrades till att bjuda upp chefen som sett så sur ut på senaste tiden. Över mitt arbete. Jag dansade skiten ur honom - på ren svenska - och till slut var han tvungen att gå och sätta sig och vila. Om han är på bättre humör nu, eller inte, har jag ingen aning om. Han ser ut som vanligt; igen.

Nu måste jag sticka tillbaka till "lagret"! Jag har äntligen fått börja jobba själv, så det är bäst att vara där i tid!

Tina

26 november 2005

"abuse the stone"


Lördag eftermiddag den 26 november.

Jag har legat förkyld i ett par dagar, men är på benen igen och nu är min assistent - Tien - sjuk, så egentligen händer inget speciellt. Sockeln, till mina "högtalare", har äntligen anlämnt och blivit omhändertagen så det enda jag gjort idag är att sitta och glo på medans de har borrat i timmar.

När väl sockeln är ute, och assistenten är frisk, kan jag börja hjälpa till med arbetet. Den är tillräckligt stor för att jobbas fler än en på. Jag hoppas i alla fall att få göra något! Det värsta är när man ska sitta där för syns skull; fullständigt meningslöst och energin går ur en.

Chefen gick just förbi, han ser så sur ut hela tiden. Han säger att jag "abuse the stone". Jag tror att han avskyr att jag bara sitter bredvid och tittar på medans jobbet görs, men det beror på att han avskyr mitt konstverket!

I övrigt är folk väldigt trevliga!

En ny stjärna dök upp häromdan. Ung, långt hår, stark, effektiv, preparerad med sina verktyg till tänderna. Tydligen åker han runt från symposium till symposium, ca 10 stycken om året! Han har som mål att placera en stenskulptur i alla världens länder. Tala om "abuse" av både sten och utrymme!

Ska gå bort till "lagret" nu för att checka läget och visa mig igen.

I morgon är det - kors i taket - inget planerat (förutom att en massa
konststuderande som kommer hit för att träffa oss). Så jag ska spendera hela dagen med "min" cyclo-kille. Vi ska träffas kl 8.00 och bland annat åka till en Cham Minority by. Det blir kul!

Tina

24 november 2005

Skellefteå 22-23 nov









Vi kom till Skellefteå Konsthall klockan 16.00 på onsdag eftermiddag. Jag och mina två assistenter Anna Hillbom och Simon Eliasson.

I slutet av september åkte jag och Tina upp till Skellefteå för att titta närmare på de två rummen. Lägga upp riktlinjerna för vilken typ av utställning vi ville göra och höra förutsättningarna. Eftersom hängningstiden, visade sig vara ytterst begränsad - men rummen utmanande och lockande - var vi tvungna att noggrant avväga teknik och uttryck för att hinna färdigställa installationen. När sedan Tina blev inbjuden till att delta i skulptursymposiet i Vietnam, under samma tid som utställningen i Skellefteå skulle färdigställas, ökade kraven på val av tillvägagångsätt.

Under våren 2006 kommer vi att sätta upp ytterliggare ett drama av författaren och dramatikern Samuel Beckett och i samband med läsningen av textmaterialet till denna fann vi några rader som kom att ligga till grunden för det vi under de senaste 36 timmarna skapat i Skellefteå Konsthall (se Silver #2 från den 16 november).

Det är alltid en stor anspänning innan man ska göra väggmålningar eftersom det inte går att förutse alla eventuella hinder man kan stöta på såsom underlag, ljusinsläpp, materialåtgång, rummets ”verkliga” storlek osv.
Silver #2 var inget undantag!









Efter att ha scanna av rummet och dragit upp de första riktlinjerna för arbetet satte vi igång. Anna och Simon fick börja med att ta hand om förberedelse för ”horisonten” i det inre mindre rummet; maska och spackla för att underlätta inför själva tecknandet. I det andra rummet avgränsade jag vilka ytor jag skulle arbeta med - vissa förändringar var tvungna att göras utifrån ursprungsidén.
Vi kom sanbbt igång och redan efter ett par timmar började ”lugnet” lägga sig; det här kommer att fungera, det kommer att bli spännande och bra. Nu återstod bara arbetet!

Ett dygn senare var vi klara.
I det mindre rummet hade Anna och Simon tecknat en ”horisont”, med hårt grafitstift. En 17 cm hög och drygt 6 meter lång linje med en ståldjup svärta. Själv hade jag, under tiden, med grafitpulver blandat med vatten skapat fonder till horisonten - i det andra rummet.









Tack vare ovärderlig hjälp från Anna och Simon, lyckades vi sätta Silver #2 i tid och jag är oerhört lycklig över resultatet.

Christofer

20 november 2005

Sam Mountain - Chau Doc


- Nu är jag tillbaka!

Ganska trött efter en evighetsdag från 04.30 till 19.00. Utflyktsdag.
Mycket buss och pagoder, och lite strand på eftermiddagen. Lite för många grejor inklämt på en dag, som borde vara avkopplande när man bara har en dag ledigt per vecka. Måste dessutom sitta och fylla i en massa "forms" ikväll - sånt där som de kräver. Berätta och motivera sitt konstverk osv.

Skulle egentligen behöva jobba med basen till "högtalarna", men jag orkar inte ikväll.

Vi bor vid Sam Mountain - Nui Sam - som ligger 5-6 km från stan Chau Doc. Det är också här alla pagoderna ligger.
Nedanför berget ligger den hysteriska pagoden Tay An Pagoda, ingen stillsam vacker sak, utan "slafs-turism". Därefter går det en lång raksträcka ända in till stan. Vi bor i början på denna. Det är ingen gullig plats precis!

Byggarbetsplats varvat med pagoder och diversehandel, några sjaskiga hotell och restauranger. Trafik jämt, jämt, jämt. Både motorcyklar, lastbilar och båtar på baksidan. Båtarna har tagit ett par timmars avbrott en natt sen jag kom hit, annars ligger de och pumpar upp sand och vatten som forslas bort till där vi jobbar. Stenarbetslägret omges av en sandöken (som tydligen blivit till under dessa veckor för det var vatten där när de andra kom). Där ska nytt land bli till för någon kommande business.

Det är aldrig tyst här - Hanoi är en dröm i jämförelse. Det är dammigt och stinker avgaser. Men det är Vietnam!

Hotellet är ett instängslat jätte-ställe som är en blandning av fint och statligt. Maten är fantastisk! Har inte fått en likadan rätt ännu någon gång, och då får vi minst fem olika rätter vid varje måltid! Även utflyktsmåltiderna har varit helt fantastiska.

Imorgon är man tillbaka till stenarna.

Tina

19 november 2005

Stereo


- Trodde jag skulle ruttna över att tvingas jobba med sten.

Istället har massvis men nya skulptur/arkitektur idéer dykt upp.

Mina två "högtalare" - för det ska givetvis vara stereo - kommer så sakteliga. Igår pajade den ena stenen, eller den visade sig ha en spricka i sig. Det blev kalabalik för en stund och jag tror de tyckte det var pinsamt att jag endast gavs möjligheten att välja mellan två olika stenar, som i storleken är som de andras socklar!
När jag hade fått fundera en stund bestämde jag mig för att ingen ny sten behövde beställas. Jag går ner i format i stället, och nu tycker jag att det blir bättre. Men Tien, min assistentent, är helt förkrossad. Han tycker det här bara blir ett litet skit konstverk, inte alls något monument som alla andra deltagarna gör. Jag försöker peppa honom och förklarar att jag är nöjd och att ett bra konstverk inte har med storleken att göra. En stor sten kan vara skit eller bra, detsamma med en liten.
Idag har han blivit på bättre humör!

Har haft ont i halsen hela dagen, men jag tror det mest beror på allt stendamm vid arbetsplatsen, damm ute på vägarna plus alla avgaser både inne på arbetsplatsen och ute på gatan. Alla går omkring och hostar och harklar sig.


I morse gick jag upp 04.45.

Det var meningen att jag skulle gå upp på Sam Mountain tillsammans med en från gruppen, men han kom aldrig. Ville inte vandra iväg ensam i mörkret. Men vid halvsex tiden gick jag ut på gatan. Givetvis tog det väl ungefär fem sekunder innan jag hade fått lift med en motorcykel upp till toppen.

Såg solen komma genom dimmorna och molnen över risfälten. Vackert!

Ikväll måste jag lösa problemet med sockel/scen till "högtalarna".
Vill göra en mycket avlång och smal med "högtalarna" ute i varsin ände. Så att mellanrummet blir aktiverat. Men en så lång sten finns inte på plats, så nu gäller det att komma på nåt annat...

Tina

18 november 2005

250 km/h


Talstycket heter 250km/h för solist och kör och framförs av Botniabanans kontor.

Ett rep till innan uruppförandet på REX den 8 december.

Partituret är skrivet av Tina, som en del av KRU-projektet, inom ramen för kulturdriven arbetsplatsutveckling.

Christofer

17 november 2005

Svalla 05


Svalla 05, var titeln på föreställningen som fick avsluta en veckas Workshop på Umeå Konstskola.

Temat under veckan var Performance Art, och under torsdagskvällen framfördes ett antal Performance stycken skrivna av elever vid skolan.

Se bilder från föreställningen Svalla 05, under rubriken Workshop på vår hemsida.

Christofer

16 november 2005

VMK


För alla Rally entusiaster!

Idag släppte jag ut Vännäs Motorklubbs nya hemsida efter några veckors knep och knåp.

Där kan Ni följa med i resultatlistorna, läsa om kommande tävlingar, utbildningar och inbjudningar som arrangeras av VMK. Det kommer även att finnas bilder från tävlingar och information om styrelsen på hemsidan.

Christofer

(Foto: Tomas Kerslow)

Silver #2


ArtLoud - Skellefteå Konsthall.
Lördag 26 november kl. 21.00-02.00.
Ett kvällsarrangemang med konst, musik, dans på Skellefteå Konsthall.

Medverkande: Tough Alliance, DJ Hanna, Tina Eriksson Fredriksson och Christofer Fredriksson - Silver #2, Tove Axelsson och Anna Källblad - For your eyes only.
Medlemsskap Kulturfrämjandet. Entré 60 kr
Arr: Kultur Skellefteå/Skellefteå Konsthall, Kulturfrämjandet, Museum Anna Nordlander.

Knappt har utställningen Tecknarens kontakt, på Verkligheten i Umeå stängt och färgen torkat - där vi deltog med teckningen Silver #1 - så är det dags igen; Silver #2!

...Takes a few on the way...Unconscionable hour by now... Moon going off the shore behind the hill...Stands a bit looking at the beaten silver...Then starts along the edge to a place further down near the Rock...Imagine what in her mind to make her do that...Imagine...Trailing her feet in the water like a child...Takes a few more on the way...

Extract from Eh! Joe by Samuel Beckett.

Christofer

WRC - Australien.

Även om både förar- och märkes VM redan var avgjort, så blev den gångna helgens tävling i Australien ytterst dramatisk.

Avåkningar - inte minst Daniel Carlssons rullning och olyckliga slut redan i början av tävlingen - hoppande känguruar in i kylare, stötdämpare som inte höll ihop osv.

Men jag tror att alla - som på ett eller annat sätt är involverad, intresserad eller engagerad i Rally-sport - kände stor empati med Colin McRae, och hans kartläsare Nicky Grist när man tvingas bryta, med vittring på framskjuten placering.
En trasig växellåda. Så obevekligt.

Att se Nicky Grist begrava ansiktet i armarna, hängandes över motorhuven på Skodan; gråtandes.

Det var ett känslomässigt ögonblick som sent kommer att glömmas.

Christofer

En "högtalare" blir det.


- Nu är allt igång!

The International Sculpture Symposium "An Giang Hallmark" II - 2005

Kom fram kl 3, natten mellan fredag och lördag. Klockan 8, på morgonen, knackade det på dörren och det var bara att sätta igång!
Ett marmorblock stod och väntade på mig. Efter lite vånda - då jag innan hade planerat någonting helt annat - så kom idén ganska snabbt.

Det kommer att bli en "högtalare".
Det vita marmorblocket är ca en kubik och går under arbetsnamnet; Stonefunker.

Tog med mig förlagan i morse och visade Mr. Ho - som är Supervise här - som var helt cool.

- Det tar 4-5 dagar att göra, sa han och släntrade iväg.
Han är den unga coola typen, med en egen fabrik i HCMC (Saigon).
400 anställda och full rulle på vinkelsliparna och mejslarna.

Medans jag väntade på min assistent gick jag omkring och småpratade med en och annan av de 65 deltagarna här på symposiet. De flesta stenskulptörer. Stötte bland annat på den man som skriver om symposiet - uppfattade aldrig hans namn. Han är även författare och medlem i Litterature & Arts Association här i Vietnam. Han ställde frågor om mitt konstverk och jag berättade om mina tankar och planer för "mitt block". Vi pratade om Sounds & Silence. Om konceptuell konst, om motsägelser som uttryck m.m.
Han fattade allt på en gång; pekade på huvudet och sa att jag tänker mycket och att det är inne i mitt huvud som ljuden finns!
Fin kommentar.

Det är klibbigt varmt här. Typiskt Vietnam! Under dagarna skiner solen, medans eftermiddagarna kännetecknas av regn. Inte riktigt i fas med tidsomställningen ännu men det känns underbart att vara tillbaka i Mekong!

Tina

12 november 2005

OKVF


GRATTIS till Mattias Härenstams som fick Östersund KonstVideo Festival jury pris 2005 för sin film Hundekälte (Nächstes jahr wirds noch kälter).

Själv deltog vi med vår film Surface från 2004.

Christofer

11 november 2005

En vecka i början av november.










Workshopen Kroppen som ljud - tillsammans med ett 10-tal studenter från KHS - blev en intressant historia.
Vi startade i måndags med att besöka Ekofria- och Efterklangs rummen på Norrlands Universitetsjukhus.
Lennart Tunemalm, som var med och skapade rummen på 1970-talet, introducerade oss i dessa. Hur låter tystnad? Var en av rubrikerna inför mötet.

På eftermiddagen träffade vi docent Kjell Karp på Klinisk fysiologi som demonstrerade ultraljud för oss och vilken information man får när man gör en EK Kardiografi.
Jag fick agera patient och med hjälp av en avancerad utrustning kunde vi få bekräftat att mitt hjärta fortfarande slår. Jag är ingen topp-idrottsman, men det finns hopp om fortsatt liv!

Workshopen fortsatte, på onsdagen, med ett studiebesök på Klinisk Neurofysiologiskt Lab där vi lyssnade till hur våra muskler arbetar och reagerar.
Undersökningen inledes med en mätning av nervledningshastigheter. Alexandra Salen fäste små elektroder på Helena Morlands - årskurs fem på KHS - hud för att fånga upp svaga elektriska signaler från nerver och muskler. Nerverna stimulerades sedan med strömstötar. Obehagligt men effektivt!
Genom en tunn nålelektrod, som stacks in i en muskel, kunde vi höra olika brusande ljud.

Efter lunch fick vi en föreläsning av foniatern Katarina Olofsson på Logopeden som berättade för oss hur våra stämband fungerar. Hur man undersöker stämbandssjukdomar, hur dessa ser ut nere i halsen och hur man behandlar dessa. Vi fick också svar på frågorna varför människor blir hesa, hur puberteten påverkar oss och hur man opererar en man som vill bli kvinna och en kvinna som vill bli man.

På torsdags morgon besökte vi Midgårdskolan, i Umeå, och fick en genomgång av deras stora scenrum. Ett mycket raffinerat rum där man på teknisk väg skapar olika akustiska rum.

Medans Tina satt på flyget mot Saigon, under torsdag eftermiddag, så höll jag en föreläsning på Umeå Konstskola om begreppet tid.
En presentation av konstnärerna Tehching Hsieh, On Kawara och Roman Opalka samt munkrepubliken Mount Athos i Grekland.

Rally. Mats Ulander Motorsport. Tillsammans med Mats så planerade vi vinterns Rally-säsong, under torsdagkvällen. DM börjar preliminärt den 7 januari 2006, med en tävling i Morjärv, Norrbotten.
Vi står på startlinjen!

Idag, fredag, har jag tagit över Tinas jobb tillsammans med personalen på Botniabanans kontor i Umeå. Vi har tillsammans fortsatt arbetet med att öva in talstycket 250 km/h för solist och kör som ska framföras i samband med en Rallar-fest den 8 december på REX i Umeå.

Veckans höjdpunkt är dock att jag och Tina har fått Umeå kommuns bildkonststipendium!
Detta delas ut på Galleri Stefan Andersson, Umeå, imorgon och undertecknad kommer att finnas på plats!

Nästa vecka väntar en workshop på Umeå Konstskola under temat Performance Art. Ett stort konstnärligt begrepp som under några dagar ska analyseras tillsammans med eleverna.
Workshopen avslutas med föreställningen Svalla 05 på torsdag kväll.

Christofer

07 november 2005

Feson Blogg!










Vi har kännt till begreppet "Blogg" en längre tid och funderat över; hur har människor tid att skriva alla dessa bloggar, vem läser och hur har dessa läsande människor tid att läsa? Jobbar inte folk?

Nu har vi själva dragit igång vår egen Blogg; Feson!

Idag är det måndag den 7 november.

Jag kom hem från Hanoi den 30 oktober - efter fyra veckors arbete på Hanoi University of Fine Arts - som en del av ett Sida finansierat kulturutbyte mellan konstakademierna i Hanoi och Umeå.

Imorse åkte Tina till samma land för att delta i ett fyra veckor långt skulptur symposium; the International Sculpture Symposium An Giang Hallmark II i Chau Doc, Mekong-deltat, på gränsen mot Cambodja.

Några timmar efter hennes avresa drog jag igång workshopen Kroppen som ljud tillsammans med ett tiotal studenter från Konsthögskolan, Umeå Universitet.

Under veckan väntar studiebesök och föreläsningar på Norrlands universitetssjukhus med fokus inställt på vår kropp som ljudkälla.

Christofer