Hos Mrs. Tam i Ta Van

Nattåget från Ha Noi mot Lào Cai. Minibuss upp mot Sa Pa.

Första gången jag var i Sa Pa 2002 var staden en stillsam bergsby med en handfull hotel, restauranger och en måttlig mängd turister som strosade runt på marknaden och längs vandringslederna i dalgången. Sedan dess har Sa Pa utvecklats till en av Vietnams vikigaste turistmål. Det byggs nya hotel, restauranger, Internetcafén och resebyråer överallt och invasionen av turister är ytterst påtaglig.

Även CatCat View Hotel bygger ut. Hiss och fler rum med kanske en av världens
vackraste utsikter - i klart väder. En utsikt över dalgången som sträcker sig så långt blicken når. Terrassodlingarna klär bergsidorna och små hus och byar ligger inklämda i grönskan. Har man tur kan man skymta toppen av Vietnams högsta berg Phan Xi Pang (3143 m).

Efter frukost och en kort vila begav vi oss - undertecknad, min kollega Anna Rådström, studenterna Fanny Carinasdotter, Per-Arne Sträng, Lars Hedelin, Emma Pettersson och Frida Krohn och vår guide Yeeb Yaj - iväg på en sextimmars vandring genom dalgången. Morgonregnet försvann och solen värmde upp stigen genom H'mong-, Giay-, Xa Pho- och Daobyar.

På eftermiddagen kom vi fram till Giaybyn Ta Van, där vi skulle övernatta hemma hos Mrs. Tam. Kvällen blev en underbar tillställning med en middagen som bjöd på både ett välfyllt matbord och sång.

Vi vaknade vid fyratiden på morgonen av ett rejält åskväder som svepte in över dalgången, men vad gjorde väl det!

Christofer

Läs även andra bloggares åsikter om Sa Pa, sång, åskväder