Lärarnas dag

Den 20 november är Lärarnas dag i Viet Nam.
Ända sedan Kineserna styrde landet - fram till 1867 - så har detta varit en stor dag för såväl studenter som för lärare. Man uppvaktar gamla och nuvarande lärare, träffar klasskompisar från olika stadier av utbildningen. Äter och dricker ihop och ger blommor till lärarna. Dagen är ett enda långt åkande mellan olika skolor och tillställningar.


Jag tillbringade min Lärarnas dag - tillika min födelsedag - på Hanoi University of Fine Arts.
Under natten hade jag känt mig risig i magen (tror det berodde på de friterade bin som var gårdagens efterrätt), men tack och lov vände det och jag kunde möta dagen med öppen famn.
På förmiddagen var det dagens första samling. Alla professorer, rektorn, vice rektorn, lärare och förre detta chefer och lektorer samt folk från Ministry of Culture and Information träffades för att hålla tal och äta buffé tillsammans. Därefter var det dags för studenterna, vid skolan, att uppträda med sång och dans i aulan. Det bjöds på bland annat på traditionell vietnamesisk dans och musik och givetvis en underbar tolkning av Hotel California - vad annars - allt i skuggan av Ho Chi Minh, hammaren och skäran!

På kvällen var vi bjudna till öppningen av utställningen Going Together, på det nystartade Korean Cultural Center in Viet Nam. Ett antal celebra gäster var inbjudna, och direktör Sang Ug Kim hälsade oss alla välkommna till utställningen med fokus på Koreanskt och Vietnamesiskt Lackmåleri. De vietnamesiska konstnärerna var rakt igenom deltagare i det projekt som vi just nu driver på Hanoi University of Fine Arts; Le Tran Hau Anh, Trieu Khac Tien, Tran Hoang Son, Diep Quy Hai och - som grädde på moset - chefen för Hanoi University of Fine Arts; Le Anh Van.

Efter några öppningstal och kort mingel var det dags för ytterliggare en buffé denna dag. Den här gången utomhus.
Knappt hade vi börjat förse oss av alla tilltugg, då ett regn- och hageloväder bröt ut. En effektiv ommöblering och en väntan på att regnet skulle ge med sig.
Efter en dryg timme låg delar av Ha Noi översvämmat. Vattendjupet var som högst utanför den byggnad vi befann oss i och ordet "evakuering" började höras.

Som en räddare i nöden kom en av skolans chaufförer - kapten Tam - och backade upp skolans buss utanför entrén.
Några minuter senare var vi i trygg hamn igen; Eden Hotel.

Christofer