Bang i Vita Kuben

Lars Bang Larsen, född 1972 i Silkeborg Danmark. Bor och arbetar i Frankfurt som frilanscurator och konstkritiker. De utställningar han arrangerat karaktäriseras av en total "här och nu-upplevelse". Om möjlighet finns inkluderas aktioner, debatter etc. för att ge besökarna ett vernissage varje dag under utställningarna. En demokratisk idé som involverar alla som klarar av detta. När han skriver texter om olika teman eller konstnärer arbetar han på ett sätt som påminner om undersökande journalistik. Han deltar, inte bara betraktar.

För Vita Kuben gör han en kombination av att vara konstnär/curator och behåller en del av sin yrkesintegritet. Lars har bl.a valt ut några konstnärers verk som han helt brutalt förbättrat, han har i ett verk kombinerat två av konstvärldens giganter på ett effektivt sätt.

I Ad Reinhardts ser vi ett underexponerat scan av Hilma af Klint, kan det bli mer tydligt! Två veteraner inom abstrakt måleri i samma övernaturliga dimma. Eller som i Untitled (Bruce the Almighty)s en videoinstallation. Vi vet alla att Bruce Nauman skriker ut, kräver uppmärksamhet och är påträngande i sin närvaro, som också det nu klassiska uttryck som han och hans generationskollegor Keith Sonnier, Barry Flanagan med flera, under det sena 60-talet flitigt använde sLet it all hang outs. Är det inte likadant med Jim Carreys rollfigur i filmen med samma namn Bruce the Almighty. Att låta det hänga ute är också precis vad som sker i Vita Kuben. Här finns också ett totalt egenproducerat verk Phase Space (One degree of freedom)s en manipulerad biljett/resplan för en flygresa. Är inte just detta verk kärnan i vad som samtliga konstnärer borde ägna sig åt, att ta risker för att framsteg ska vara möjliga.

Lars Bang Larsen har verkligen gjort en stor och innehållsrik utställning här i detta begränsade utrymme. Man kan också se utställningen som en diskussion om medlande, förlikning och att släppa kontrollen. Att skänka tillit och att försöka synkronisera olika sorters positioner också nu här, där konstnärer är curators och i detta fallet en curator är konstnär. Lars har också fullföljt en idé av aktivisten och den militante hippien Abbie Hoffman, som aldrig blev fullbordat förrän nu, här i Umeå. Some Props Useds En aktion/installation som planerades för amerikanska städer och förhållanden. Ett revolutionärt arbete som mer för tankarna till tecknad film eller slapstick. Att droppa bananskal på gator och torg för att oskadliggöra onda robotar som inte kan ta sig upp på egen hand. Citat som följer: Never forget that ours is the battle against a machine not against people. However, if people behave like machines, treat them as such. If a machine slips on a banana peel we all laugh. If a person slips on a banana peel we help him off the ground. Our job is to line the streets of the country with banana peels.s(from Abbie Hoffman, Revolution for the hell of it, p.161 (1967-1970).

Armed love hur intressant är inte den slogan. Långt ifrån det mer tama Keep on truckin` som hade så mycket mer genomslagskraft.

Utställningen pågår till och med den 6 maj.

Tina