Sharm el-Sheikh

Natten mellan den 22 och 23 juli 2005 exploderade tre stycken bilbomber i Sharm el-Sheikh och Na´ama Bay i Egypten. 88 människor fick sätta livet till och över 200 personer skadades. Terrorn hade återigen tagit ett grepp om världen.

När vi den 23 december landar på Ras Nusrani International Airport, i utkanten av Sharm el-Skeikh - ganska exakt fem månader efter attentatet - känns sommarens tragiska händelse väldigt avlägsen.
Bussarna som lotsar turister från flygplatsen till hotellen är fullsatta, trafiken längs Peace Road är intensiv och samtalen som omringar oss handlar om vilken vik man ska snorkla i, vilken restaurang man bör beöka, vilka platser man måste åka till och hur julhelgen ska firas, snarare än rädslan för nya attentat eller vad som hände i juli 2005. Som ett sätt att trotsa terrorn.


Vi checkar in på Gardenia Plaza Resort; ett stenkast från flygplatsen. Ett sista-minuten-ospecificerat-resort som har allt som behövs för en veckas flykt från julgran och julskinka. Vi packar upp och andas ut i en mycket behaglig torr värme. Det är bara en dryg vecka sedan Tina kom hem från sina fem veckor i Vietnam och vi tittar på varandra och önskar oss en riktigt God Jul!

Med hjälp av ett par snabbt införskaffade kartor och guideböcker planerar vi julhelgen och mellandagarna. Det kommer att handla om snorkling och vi hoppar in i en Taxi och åker några kilometer till Sharm el-Sheikh för att käka middag. Glada och fyllda av resandets spänning.


Det tar ungefär tio minuter att gå från Gardenia Plaza Resort ner till Röda Havet, och den vik som "tillhör" hotellet; Shark´s Bay.
Här kom vi att tillbringa större delen av vår tid i Egypten.


Vi köper varsin snorkel och cyklop, hittar några solstolar, avfärdar vänligt några försäljare och promenerar ut på bryggan, som tar en till korallrevets sluttning, ut i havet.

Spänd av förväntan hoppar jag i först. Jag försöker få mina "grejer" på plats och medans jag trampar vatten och försöker kränga cyklopet rätt börjar en rysk tjej (en halvmeter ifrån mig) att flaxa med armarna och skrika på ryska. Hon vräker sig upp på bryggan och pekar mot mig; eller snarare mot "någonting" under mig.
Jag lyckas få på mig mitt cyklop och tittar ner i det kristallklara vattnet.

- Fan, vilken stor fisk. Den där slukar mig i en tugga, tänker jag och tre sekunder senare står jag på bryggan och petar lite förstrött på snorkeln. Ludvig har hoppat i från en annan del av bryggan och jag ropar åt honom att kolla.
- Vad fan är det som simmar omkring därnere?
Några sekunder senare står han vid min sida!

Det visade sig vara den ofarliga Napoleonfisken, som blir ca 230 cm lång, som svepte förbi under mig. Icke desto mindre blev det en mycket spännande start på en veckas snorkling i Röda Havet.

Samma dag bokade vi in en heldags båttur till Ras Mohammed National Park.

Julafton 2005. Upp tidigt och hämtade vid hotellet på väg mot nya marina äventyr. Framför oss väntar en hel dags snorkling vid tre olika korallrev; Yolanda Reef, Ras Um el Sid och Tower Club. Vi möts av underbar korall, mängder av fiskar i ett vatten där sikten är fantastisk. Det blåser kalla vindar när vi är på båten - det är ju ändå julafton - men väl i det salta vattnet, så är vi fullständigt uppslukade av vad vi möter och ser.


Dagens färgupplevelser inramas av att Ludvig bjuder familjen på en fulländad libanesisk julmiddag i Na´ama Bay. Allt som ett kolgrillat lamm kan erbjuda!


Coloured Canyon, Nuweiba och Dahab stod på schemat för juldagen.
I två stycken Toyota Land Crusier begav vi oss - 10 stycken nyfikna turister - ut i Sinai öknen tidigt på morgonen. Målet för heldagsturen var Coloured Canyon.


(Läs mer här.)
Ett landskap som får blicken att tappa focus. Avstånden upplöses och sand är det som återstår.


Alla som varit i Egypten vet vad orden att åka Taxi innebär!
Det är med livet som insats man sätter sig i en Taxibil i Egypten.
- Full fart in i evigheten; skulle man kunna säga.


För att toppa denna känsla av fart, fläkt och spänning åkte jag och Ludvig till Ghibli Raceway, en eftermiddag i mellandagarna, för att prova på deras Go-Cart bana. En bana som bla F1-förarna Schumacher, Coulthard och Webber provat på före oss.

Efter femton minuters Qual så stod undertecknad i Pole-Position, medans Ludvig startade i ruta två - vi var totalt 10 stycken på banan.
Sprängfylld av själförtroende placerade jag min Cart i första rutan, men loppet gick inte som jag hade hoppats!
Min kärra reagerade knappt när den gröna lampan tändes och redan i första kurvan var jag omkörd av en kille som gick under namnet "George" och av Ludvig. Jag blev smått frustrerad och snurrade lätt i första hårnålen - troligen kalla däck - och föll ytterliggare en placering (Brian). Några varv senare blev jag knuffad av en varavad förare (Frances), jag snurrade och när målflaggan viftades låg jag på femte plats. Bedrövligt!
Ludvig lyckades dock behålla sin andra plats och var givetvis mycket nöjd med sitt lopp.

Vårt år avslutades med en veckas varmt vatten, en molnfri himmel och en närhet till naturen som vi vill försöka bära med oss in i 2006.

Christofer