I en av alla broschyrer stod följande att läsa:
"Denna tur tar dig med upp till Khao Sok Nationalpark. Här möter du din elefant som skall transportera dig in i djungeln, via floden och till ett litet vattenfall. Efter cirka 40 minuter får elefanten en liten vilopaus och du har möjlighet att slänga dig ut i vattenfallet med hjälp av en liten lian. Efter att du har badat och slappnat av en stund tar elefanten dig tillbaka till bussen igen." Sagt och gjort. Jag begav mig iväg på en tvådagars djungeltur för att ge Christofer arbetsro med att skriva sin
SIDA rapport.
I utflykten ingick en elefanttur som jag motvilligt föjde med på. En turist fälla av det slaget var inte det jag längtad efter. Väl iväg insåg jag att promenaden in i djungeln, uppe på elefantryggen, var en trevlig sådan.
Tyst och stillsam i sällskap med nioåriga Aya (dotter till ett danskt par som tillhörde gruppen).
Väl inne i djungeln kom vi fram till ett litet vattenfall där vi kunde bada om vi ville. Elefantskötarna låg på ryggen och sov medan vi undersökte platsen och övervägde badandet. Ett annat danskt par provade just och försäkrade att det var värt det. När de kom upp på den trånga avsatsen gick jag fram och sköljde mig i ansiktet. Nu var det här en dag med duggregn och jag hade inte badkläder med mig, vilket fick mig att tveka - vilket jag inte är känd för!
Ayas pappa Martin och jag stod och pratade om hur härligt det skulle vara att ha ett
"levande jacuzzibad" hemma när plötsligt
en lian började falla ner alldeles bakom honom. Rätt vad det var landade
lianen med ett magplask och ett djupt
plums!
Till min fasa började
lianen ringla sig framåt i den lilla
poolen och gled långsamt i vattnet fram mot nästa vattenfall.
Jag skrek:
SNAKE!
En halv meter bakom oss gled det som senare visade sig vara en fullvuxen Kungskobra förbi. Alldeles bakom oss!
På denna öförargliga elefantutflykt föll den Thailändska verkligheten bokstavligen ned över oss. Men gudarna var med oss: Vi kunde lika gärna ha legat i vattnet fridfullt simmande när denna underliga och dödligt giftiga varelse valde att släppa taget och falla pladask ner.
Varför är svårt att förstå?!Elefanterna baxades genast bort, och när jag frågade om det var en kobra vi hade mött eller om det
bara var en
vanlig orm, fick jag endast det förvirrade svaret:
"Yes".
"No".
Själv var jag tämligen övertygad om att det var kobran vi hade stött på.
Väl tillbaka i Campen visades tagna bilder och det absoluta beviset för att det var en kobra var ett faktum. Dessutom inte vilken kobra som helst utan
KUNGSKOBRAN!
(Ni vet, den som kan ta kål på just en elefant!)
Egentligen finns inte så mycket mer att säga om denna täta dag mer än att vi reste vidare till en gudomligt vacker sjö vid namn Cheow Lan Lake där vi sov, paddlade kanot, gjorde båtturer och såg många vackra djur och fåglar.
Jag är ganska tom på ord efter alltihop och sänder i stället en hälsning till
Peter Jackson och
Steven Spielberg -
If you are looking for a new place to shoot I know where!Tina
P.S. Tyvärr, hann jag inte ta några ormbilder, men Martin förser mig senare. Återkommer med dem...
Don't mention the Swedes! D.S.
Mina erfarenheter av den årliga Rally tävlingen Månstråket, arrangerad av Luleå MS, tillhör det sorgliga kapitlet i min Co-Driver karriär.
