Strax innan soluppgång var jag - Indiana Jones - och min stigfinnare Han Solo på väg mot nya äventyr.Det hinduistiska templet Banteay Srei, tillägnat Shiva, ligger drygt två mil nordöst om Siem Reap och var länge kept off för besökare på grund av Khmer Rouge aktiviteter i området. Idag är det tillgängligt som ytterliggare en pärla bland all tempel i området.
Efter besöket och frukost åkte vi vidare mot templet Banteay Samré. Det var en skön känsla att gå omkring bland byggnaderna bakom den 83x77 meter långa muren; helt ensam. Att sedan varje byggnad vaktas av ståtliga lejon, som nästan opåverkade av drygt 900 år i den här värmen, gjorde inte besöket sämre.
På väg tillbaka stannade vi till vid ytterligare ett par tempel - Phum Srah Srang och Kutisvara - samt The Cambodian Landmine Museum.
Jag vet inte hur många människor jag sett bara på mina tre dagar i Kambodja som - i bästa fall - har proteser som ett resultat av bortsprängda fötter och ben. Landminor är fortfarande ett stort problem och återigen en påminnelse om Khmer Rouge grymheter.
Att besöka Kambodja utan att beröra Khmer Rouge och Pol Pot - Blood Brother No 1 - terrorvälde är en omöjlighet.Innan jag och Han Solo skildes åt för lunchvila ville han visa mig en Pagod, i utkanten av Siem Reap, som uppförts till minne av offren i ett Kambodjas Killing Fields. Jag varken kan, vill eller kommer att gå in i detaljerna i den berättelse jag fick höra. Att försöka återge den fruktansvärda grymhet som Pol Pots regim utsatte sitt folk för mellan 1975-79, när uppskattningsvis 1,7 miljoner människor (ingen vet det exakta antalet) bokstavligen torterades till döds vore fullständigt förmätet.
Christofer
Läs även andra bloggares åsikter om Indiana Jones, Khmer Rouge, landminor, Pol Pot, Killing Fields
