23 januari 2006

Logart Rally - DM - Piteå


- Det är mycke Rally nu! Säsongen är igång på allvar.

Med Bäversvängen i färskt minne och viss tillförsikt åkte vi upp mot Piteå på lördagmorgon. Väderleksrapporten pratade om snökaos i Sverige och kallt i Norrland. Vinter; med andra ord!

Tre gånger tidigare hade jag stått på startlinje till en DM tävling tillsammans med Mats, utan att passera mållinjen. Än det ena än det andra hade strulat. Min rutin att läsa noter sträckte sig till några sträckor i Luleå, ett par i Vännäs - under 2005 - och knappt två sträckor i Morjärv, två helger tidigare.

Efter den vanliga - eviga - väntan drog vi iväg som startnummer 61 mot första SS.


Blåsmark. Smal kurvig skogsbilväg, med gupp och kinks på var och varannan rad i noterna.
Redan på tredje raden kunde tävlingen ha fått en katastrofal start.
! KH+Lg 80
Mats laddade. Vi hamnade i ett spår som drog bilen rakt in i snödrivan, men tack och lov inte så djupt att vi behövde ut och skotta. En svordom, lite gnet och så var vi iväg igen.
Notläsningen gick verkligen si så där! Tappade bort mig två-tre gånger och när vi väl passerade mållinjen, 6,21 km senare, trodde vi att det redan var kört.
- Vilken skitstart, sa Mats innan vi lämnat in tidkortet i TK-bilen.
- Hur ser det ut, frågade jag killen i TK-bilen.
- Det har gått fort för er, tyckte jag att han sa, men vi tvivlade starkt på detta.
- Det kan inte ha gått fort om man nästan stannat i en snödriva, och tappat noterna på var och varannan sida. Omöjligt.

Svensbyn. En 6,63 km lång sträcka, som startade både trångt och guppigt, men med en bred och snabb avslutning.
Jag hade svårt att hitta rytmen i noterna och tappade bort mig ett par gånger. På grund av detta kändes allt lite kantigt, och vi var båda skeptiska när vi kom i mål.
Hade det gått tillräckligt fort eller hade vi tappat ytterliggare - som vi trodde - till "Gazellerna"; Johansson från Morjärvs MS och Jonsson från Lycksele?


Bergsviken. En snabb och rytmisk skogsbilväg. För första gången under dagen kändes det riktigt bra. Vi kom in i en skön rytm i både körning och notläsning.

När vi korsade mållinjen på fjärde stäckan - Jävre - sa vi nästan i mun på varandra.
- Det var en skön sträcka.
12,75 km snabb skogsbilväg med mycket härliga snabba kurvor. En fröjd att åka igenom. Bra underlag och vi hade rytmen hela sträckan igenom. Några hästar till under huven och det hade kunnat gå riktigt fort här.

Tre sträckor kvar. (Samma som SS1, 2 och 3.) Vägarna var rejält slitna när vi drog iväg. Bromsarna började strula vilket gjorde att det inte gick att ladda ur allt. Vi var långsammare på samtliga tre avslutande sträckor, jämfört med första vändan.
Hur vi låg till, i förhållande till resten, hade vi ingen anning om.
Vi hade sett Etting sitta på huven tillsammans med sin kartläsare efter SS2. Ett antal bilar i diket och en och annan snödriva som fått sig en kyss längs sträckorna, men hur vi låg till hade vi svårt att bedöma. Någon sa, på sista service, att vi låg bra till, men vi försökt fokusera på att ta oss i mål; att avsluta en DM tävling helt enkelt.

Efter 54,61 km SS totalt och 94 km Trpt, klev vi ur bilen vid Logart i Piteå. För mig var det första gången, i ett DM sammanhang, som jag fick lämna in tidkortet och när tiderna började radas upp insåg vi snabbt att det gått riktigt fort.

Vi vann klassen. Vi kom femma totalt och på SS2 var vi snabbast av alla och på SS1 tredje snabbast! Mycket angenämt!

Mats Ulander Motorsport tackar Piteå MS för en bra arrangerad DM tävling och vi gratulerar hemmaföraren Brage Lundmark med kartläsare till total segern.

Christofer

17 januari 2006

63% av rösterna!


Årets Idrottsman 2005 och Jerringpriset 2005 gick till den sexfaldige världsmästare i speedway Tony Rickardsson!


Med 63% av svenska folkets röster satt han nytt Jerring-rekord!

Christofer

PS: Bilderna är från Depå Grande, januari 2005, där han tillsammans med Magnus Mellqvist testade inför Rally-säsongen 2005. DS

15 januari 2006

Bäversvängen - Äntligen!


- Ni är 10 sekunder efter, sa killen i TK-bilen efter SS 1.

Förbryllade och lite stressade tog vi oss till första service. Kunde det vara möjligt? Brännlandsåsen - Norrlands stolthet - hade känts riktigt bra. Inga missöden, och tiden 3.18 var ju riktigt snabb. Vem kunde ha kört 10 sekunder snabbare? Etting? Åberg? Väl framme på service fråga vi runt och insåg rätt snabbt att vi fått helt fel information. Vi var helt enkelt snabbast efter första sträckan och vi kunde koncentrera oss på fortsättningen.

Balfors
. 5,20 km riktigt snabb byväg. Snabbast igen. Bra start på Bäversvängen, men hela tiden lite på spänn. Inga missljud? Hur känns bilen? Håller det här ihop idag?

Nytorp. 6,4 km. Mats "hemma" sträcka! Snabb inledningsvis och bökig mot slutet, med branta backar. Snabbast igen.

Näsland. 3.15 km och Högland 5,85 km. Återigen snabbast på båda sträckorna. En sträcka kvar.

På med extra-ljus och iväg mot avslutande 4,8 km.
Högland hade varit stygg mot frambromsarna, varje gång Mats trampade på bromsen stack baken iväg.

- Alltid ska det va nått. Det är bara att åka igenom sista sträckan och ta oss i mål, sa Mats.

Brännlandsåsen bakvägen. Nervösa att bromsarna skulle ställa till det, men gott folk; Mats Ulander Motorsport korsar mållinjen som vinnare!
Snabbast på samtliga sträckor, utom sista.

Efter tävlingar, som slutat i förtvivlan och timmar i garaget, tog vi oss i mål och dessutom som vinnare före DM-mästaren Krister Etting, VMK och Magnus Åberg, Umeå Södra MS. (Se resultatlista.)

Underbart! En lättnad och en bra upptakt inför nästa helgs fortsatta DM i Piteå.

Mats Ulander Motorsport tackar för en bra arrangerad tävling med härliga sträckor på bra vägar, publiken och framförallt ett bra motstånd.

Christofer

08 januari 2006

Istappen - Morjärv


Lördag den 7 januari 2006. Rally DM-premiären för Övre Norra.

I torsdags var nya dämpare på plats och vi "värmde upp" några vändor utanför garaget i Bjurholm. Allt kändes mycket bra och det var bara att rulla upp Golfen på trailern och åke de 42 milen upp till Morjärv.

Som arrangör för Istappen stod Morjärvs MS med ett 40-tal bilar på startlinjen. Två SS sträckor som skulle köras två gånger; Kamlunge (5,2 km) och Langaträsk (9,08 km).


Kamlunge. En smal, snabb skogsbilväg med många rejäla lyft, stridsvagnshinder och chikan.
Det gick fort! Vi fastnade lite i utgången på chikanen och håll på att slå över i sista lyftet, 120 meter från mål, då jag var sen med noterna annars kändes det riktigt bra.

En kort transportsträck till nästa sträcka.

Langaträsk
. En smal, guppig skogsbilväg, framförallt inledningsvis, bitvis snabb. Sträckan var förlängd ett par kilometer över en trampad myr där vägen var mycket dålig.
Det låg bilar till höger och vänster, under de första kilometrarna, men inga större problem att passera. Efter drygt 9 kilometer - efter en chikan - kom en lång raksträcka på 650 meter där vi toppade 163 km/h i slutet innan en vinkel höger.
Mats gick ner på ettan, drog lätt i handbromsen och klev på igen...
Ettan. Ingenting hände. Tvåan. Ingenting hände. Drivaxeln trasig och slut på Istappen för Mats Ulander Motorsport!

42 mil hem och ladda inför Bäversvängen den 14 januari, utanför Bjurholm.

Säsongen 2006 började som 2005 slutade med en bruten tävling, men nu vänder det!
Vi är fylld av förhoppning om att oturen vänder redan nästa helg.

Christofer

(Grattis till Peter Johansson, Morjärvs MS, som vann med 14 sekunder före Tobias Forsman, Skellefteå MS. På Hapasari-Niemi Motorsport finns häftiga bilder och resultat från Istappen.)

02 januari 2006

Sharm el-Sheikh


Natten mellan den 22 och 23 juli 2005 exploderade tre stycken bilbomber i Sharm el-Sheikh och Na´ama Bay i Egypten. 88 människor fick sätta livet till och över 200 personer skadades. Terrorn hade återigen tagit ett grepp om världen.

När vi den 23 december landar på Ras Nusrani International Airport, i utkanten av Sharm el-Skeikh - ganska exakt fem månader efter attentatet - känns sommarens tragiska händelse väldigt avlägsen.
Bussarna som lotsar turister från flygplatsen till hotellen är fullsatta, trafiken längs Peace Road är intensiv och samtalen som omringar oss handlar om vilken vik man ska snorkla i, vilken restaurang man bör beöka, vilka platser man måste åka till och hur julhelgen ska firas, snarare än rädslan för nya attentat eller vad som hände i juli 2005. Som ett sätt att trotsa terrorn.


Vi checkar in på Gardenia Plaza Resort; ett stenkast från flygplatsen. Ett sista-minuten-ospecificerat-resort som har allt som behövs för en veckas flykt från julgran och julskinka. Vi packar upp och andas ut i en mycket behaglig torr värme. Det är bara en dryg vecka sedan Tina kom hem från sina fem veckor i Vietnam och vi tittar på varandra och önskar oss en riktigt God Jul!

Med hjälp av ett par snabbt införskaffade kartor och guideböcker planerar vi julhelgen och mellandagarna. Det kommer att handla om snorkling och vi hoppar in i en Taxi och åker några kilometer till Sharm el-Sheikh för att käka middag. Glada och fyllda av resandets spänning.


Det tar ungefär tio minuter att gå från Gardenia Plaza Resort ner till Röda Havet, och den vik som "tillhör" hotellet; Shark´s Bay.
Här kom vi att tillbringa större delen av vår tid i Egypten.


Vi köper varsin snorkel och cyklop, hittar några solstolar, avfärdar vänligt några försäljare och promenerar ut på bryggan, som tar en till korallrevets sluttning, ut i havet.

Spänd av förväntan hoppar jag i först. Jag försöker få mina "grejer" på plats och medans jag trampar vatten och försöker kränga cyklopet rätt börjar en rysk tjej (en halvmeter ifrån mig) att flaxa med armarna och skrika på ryska. Hon vräker sig upp på bryggan och pekar mot mig; eller snarare mot "någonting" under mig.
Jag lyckas få på mig mitt cyklop och tittar ner i det kristallklara vattnet.

- Fan, vilken stor fisk. Den där slukar mig i en tugga, tänker jag och tre sekunder senare står jag på bryggan och petar lite förstrött på snorkeln. Ludvig har hoppat i från en annan del av bryggan och jag ropar åt honom att kolla.
- Vad fan är det som simmar omkring därnere?
Några sekunder senare står han vid min sida!

Det visade sig vara den ofarliga Napoleonfisken, som blir ca 230 cm lång, som svepte förbi under mig. Icke desto mindre blev det en mycket spännande start på en veckas snorkling i Röda Havet.

Samma dag bokade vi in en heldags båttur till Ras Mohammed National Park.

Julafton 2005. Upp tidigt och hämtade vid hotellet på väg mot nya marina äventyr. Framför oss väntar en hel dags snorkling vid tre olika korallrev; Yolanda Reef, Ras Um el Sid och Tower Club. Vi möts av underbar korall, mängder av fiskar i ett vatten där sikten är fantastisk. Det blåser kalla vindar när vi är på båten - det är ju ändå julafton - men väl i det salta vattnet, så är vi fullständigt uppslukade av vad vi möter och ser.


Dagens färgupplevelser inramas av att Ludvig bjuder familjen på en fulländad libanesisk julmiddag i Na´ama Bay. Allt som ett kolgrillat lamm kan erbjuda!


Coloured Canyon, Nuweiba och Dahab stod på schemat för juldagen.
I två stycken Toyota Land Crusier begav vi oss - 10 stycken nyfikna turister - ut i Sinai öknen tidigt på morgonen. Målet för heldagsturen var Coloured Canyon.


(Läs mer här.)
Ett landskap som får blicken att tappa focus. Avstånden upplöses och sand är det som återstår.


Alla som varit i Egypten vet vad orden att åka Taxi innebär!
Det är med livet som insats man sätter sig i en Taxibil i Egypten.
- Full fart in i evigheten; skulle man kunna säga.


För att toppa denna känsla av fart, fläkt och spänning åkte jag och Ludvig till Ghibli Raceway, en eftermiddag i mellandagarna, för att prova på deras Go-Cart bana. En bana som bla F1-förarna Schumacher, Coulthard och Webber provat på före oss.

Efter femton minuters Qual så stod undertecknad i Pole-Position, medans Ludvig startade i ruta två - vi var totalt 10 stycken på banan.
Sprängfylld av själförtroende placerade jag min Cart i första rutan, men loppet gick inte som jag hade hoppats!
Min kärra reagerade knappt när den gröna lampan tändes och redan i första kurvan var jag omkörd av en kille som gick under namnet "George" och av Ludvig. Jag blev smått frustrerad och snurrade lätt i första hårnålen - troligen kalla däck - och föll ytterliggare en placering (Brian). Några varv senare blev jag knuffad av en varavad förare (Frances), jag snurrade och när målflaggan viftades låg jag på femte plats. Bedrövligt!
Ludvig lyckades dock behålla sin andra plats och var givetvis mycket nöjd med sitt lopp.

Vårt år avslutades med en veckas varmt vatten, en molnfri himmel och en närhet till naturen som vi vill försöka bära med oss in i 2006.

Christofer